emslindholm

När vi fick i uppgift att skriva ett hyllningstal kom jag på hur många idéer som helst, men hur jag än vände och vred på det så var det bara en person jag kunde tänka mig att hylla. Den person som fascinerar och inspirerar mig mer än alla andra. Den person som med sina stöttande ord och sin kämparglöd alltid får mig att vilja kämpa ännu lite till. Personen vars existens betyder mer för mig än luften jag andas, och vars betydelse för mig inte ens går att beskriva med hjälp av alla adjektiv i världen, min underbara mamma.

Det finns väldigt väldigt få personer här i världen som jag skulle offra mitt liv för, och det finns få väldigt personer som skulle offra sitt liv för mig. Det finns väldigt få personer som älskar mig villkorslöst och väldigt få personer som jag älskar mer än allt annat, men en av dessa få är min Mamma. Skulle jag ens försöka förklara för er hur mycket hon har gjort för mig och hur mycket hon offrat för mig skulle ni få sitta här hela dagen. Det finns så mycket jag har att tacka henne för, hon har gett mig liv och är skälet till att jag står här framför er idag. Hon är skälet att jag orkar gå upp varje morgon och kämpa, precis så som hon kämpat genom åren och som hon kämpade ensam med mig varje dag.

Min mamma var bara 20 när jag föddes och när jag var 9 månader försvann min pappa från oss. Från den dagen kämpade hon själv med mig varje dag, hon cyklade i ur och skur och hämtade mig på dagis och gjorde alltid sitt yttersta för att pussla ihop vardagen och för att ge mig ett drägligt liv. Detta försöker jag tänka på när jag klagar över småsaker som att Mamma tjatar och tvingar mig att bädda min säng eller ställa in min disk i diskmaskinen. Jag beundrar min mamma för hennes mod, målmedvetenhet och makalösa ork. Av frukten, känner man trädet står det skrivet i bibeln och det är henne jag har henne att tacka för den jag är idag.

När mitt liv fallit i tusen bitar och jag inte velat resa mig igen är det Mamma som varit där och lyft upp mig på sina vingar. Hon är som en skyddsängel för mig som stöttat alla mina val, skyddat mig mot dumheter och aldrig någonsin lämnat min sida. När ribban har legat för högt har hon hjälpt mig att ta mig över. Livet är ju som en jo-jo sägs det och genom varje upp och nergång är det hon som hjälpt mig. Det är inte alla föräldrar som orkar dra hela lasset med en jobbig skrikig tonåring själv. Men med sitt varma hjärta och kloka ord har hon lagat allt ifrån trasiga barbiedockor till krossade hjärtan. Och allt har hon gjort, för min skull.

här har ni mitt hyllningstal för morgondagen :} sådär nöjd men det får duga!