emslindholm

jag blir så förvirrad, och trött på mig själv.. ni vet, ena sekunden så mår jag verkligen bäst. men när jag sätter på min iPod när jag går på bussen så hugger det till i hjärtat och jag tänker på oss och våra minnen. ta bort dom, ta bort allt. jag vill inte ha det kvar just nu. jag gråter inte, mina ögon är onormalt torra. jag har nog inte gråtit på riktigt på 2-3 veckor (!!) det enda som gör mig gråtfärdig somsagt är minnena, jag vill bara att dom försvinner nu! jag vill ha tillbaka våra minnen när jag är stark nog att hantera det, när jag verkligen kan se tillbaka på dem och bli genuint glad, nu är det tvärtom.
fuckit.