emslindholm

lalalala förra inlägget borde nog mest glömmas
men jag tänker inte ta bort, gillar att läsa tillbaka sen
(det skrivna stämmer ju dessutom men det borde ändå glömmas av säkerhetsskäl)
jag är ganska flummig på nätterna och då kommer jag på allt möjligt trams
det jag skrev kan ju mycket möjligt stämma men det ska ändå glömmas
från min sida speciellt
det kommer aldrig aldrig bli något av mina konstiga drömmar ändå
så varför ens hoppas? man blir bara besviken då har jag lärt mig..
men du får mig ändå att le hela tiden..
konstigt va?

känns jättejättekonstigt men ändå så välbekant
men det är inget för mig, inte än
får aldrig som jag vill ändå, varför skulle * vilja liksom?
och om så skulle vara så skulle jag inte våga
när jag känner så, fattar jag hur mycket du har förstört mig. blä

i hate this part right here..