emslindholm

I'm trying not to look back..

Det är svårt. Jag saknar så mycket. Inget är det samma längre, allt är liksom, fel. Detta låter säkert som en riktig klysha men, gräset är mindre grönt, löven mindre gula och allt är bara mer grått och trist. Som om du tog alla färger med dig när du försvann. Tro inte att jag nu sitter och torkar tårarna här och inte alls mår bra, jag mår okej. Att säga att jag mår bra är väl att ta i, men jag lever och det är ju huvudsaken. Det stora problemet för mig är att allt va så mycket bättre med dig. Jag mådde så mycket bättre, och ja träden va grönare. Jag försöker så jävla ofta förstå, vad som gick fel. Eller det vet jag nog svaret på, jag vet ju va jag gjorde för fel (det va mitt fel ja) Men liksom, hur allt kunde hända bara, fortfarande en gåta konstigt nog, jag känner mig som en fånge, mitt hjärta har fångat mig. Jag vill bara släppa allt och komma ut, men du låter mig inte. Jag tillåter mig inte. Så många saker jag behöver få svar på, vilket jag nog aldrig kommer få. och den största frågan av alla är varför jag älskar dig. varför låter man sitt hjärta blöda för någon man inte kommer få? dumt ellerhur. Och ibland känner jag, att jag ju älskar dig så mycket, varför gör vi såhär? varför? förstår inte vad du håller på med, förstår inte mig själv heller. för att avsluta denna patetiska lilla text så kan jag citera Tomas Ledin, hans ord beskriver mina känslor.

"Du ska veta att jag saknar dig, det finns känslor som aldrig tar slut"

over and out.