emslindholm

Här kommer då berättelsen om vår resa upp till Varberg den 20/10, vi som åkte var då jag, caroline, jossan och andy :) Resan började hemma hos Jossan strax innan halv 5, sen brummade vi iväg. Det va bilkö på vägen.. men vi roade oss ändå, bla. så va halva jossan utanför fönstret när hon skulle ta bild på bilkön (?) hahaha. Efter en paus, en hel del omvägar och lite sånt så hade vi nått vårt mål, varberg! Måste först och främst säga att jag förväntade mig fler snygga killar, istället va där typ folktomt?! fy varberg. Vi hade först fått höra att Alliansen skulle snacka i något som hette Brunnsparken så vi gick dit, men nehe? Där va typ LO som hade någon slags manifestation mot Alliansen eller något. Jaha tänkte vi och virrade omkring, ringde en hel del stressade samtal innan vi fick reda på att vi va på fel ställe!!!! Jossan fick veta att vi skulle till Träslövsläge (en håla utanför vbg) vi skulle till Eja-Märtas vandrarhem som låg på Laxvägen om jag inte minns fel? haha. vi gasade på som bara den och vi körde nog inte fel en enda gång!

Väl framme blev vi nog alla rätt så chockade.. ett litet trähus bara. kändes lite.. vet inte. förväntade mig något finare bara. men inte så lätt att hitta dit så jag förstår ändå valet av ställe xD pressen stod utanför också så det kändes lite coolt. det första vi gjorde var att rycka i dörren och då kom genast alliansmän eller säpovakter, (fråga mig icke) de undrade vad vi gjorde där osv. då berättade vi att vi åkt upp för att vi ville ha Fredriks autograf. Först trodde dom vi va förklädda SSU'are. fyfan vilken förolämpning :( vilket jag också sa till dom. haha. De berättade för oss att Alliansen satt o förhandlade men att dom kunde säga till när det va slut. Så vi gick till bilen och drack pepsi. Men jag och Jossan blev för nervösa så vi gick ut ändå, satte oss först på trappan men blev tillsagda att flytta oss (då talade vi också om för dom att vi INTE skulle åka hem förrens vi fått träffa fredrik, att vi skulle övernatta) det va nog då dom fattade att vi va jävligt envisa och inte tänkte ge oss i första taget.. men för säkerhets skull skrev vi ett kärleksbrev till Fredrik OM vi inte skulle få träffa honom. Sen såg vi honom genom fönstret, det va en jävligt cool känsla vill jag lova. Blev typ knäsvag av att va SÅ jävla nära en av mina största förebilder. Vi satte oss sen på en sten utanför och väntade i regnet och kylan.. vi väntade och väntade.. och plötsligt öppnades dörren och ut kom FREDRIK REINFELDT!!!!!!! det va helt jävla sinnessjukt. jag hamnade typ i chocktillstånd och visste inte vad jag skulle göra, det va så overkligt!! Han tog oss alla i handen och va jättetrevlig (kortare än jag förväntade mig dock) sen fick vi ta lite bilder oså med! både med jossans kamera och så tog en av alliansens fotografer bilder också :) sen så ville vi ha autografer med så han bad oss gå med in! :O där pratade vi lite och fick autograferna vi ville ha och sen gick vi ut..
 
väl ute föll jag typ ner på knä och jossan la sig ner för att gråta.. det va en så sjuk känska, kan inte förklara för det är obeskrivbart. Va så överväldigande och jag blev så lycklig och omtöcknad. Vi sprang och skrek till bilen och hela bilresan är suddig, jag va uppe i ett lyckorus! Detta va det bästa som hänt mig på länge och jag ska minnas denna dagen, för det va första dagen jag kände mig sjukt jävla lycklig. på riktigt länge. Förstår om det känns konstigt för er andra att det är sån känsla och lycka att få träffa Fredrik Reinfeldt av alla men hade ni varit där hade ni förstått :)