emslindholm

så sitter jag ännu en gång sömnlös och tänker på dig. trots att jag som är sjuk verkligen borde sova nu! det har varit en sådan dag idag igen. jag tänker på oss, allt vi gjort, allt vi sagt. alla känslor och alla händelser. det får mig att le. och gråta. jag blir liksom varm i hela kroppen av tanken på dig. men hjärtat hugger sen när tänker jag på var vi står, och att du är ute nu och ja. det är ju inte mitt problem, eller något jag ska bry mig om. men det gör jag, tänker på vad du gör med vilka, vilka du träffar osv. fyfan va paranoid jag är. men svartsjuka var ju ett stort problem för mig som jag nu lärt mig hantera litegranna. det är jag stolt över, vissa framsteg gör jag faktiskt trots misären. men du ger mig liksom konstiga signaler ibland och jag förstår ingenting. varje gång jag pratat med dig eller träffat dig på något sätt står jag där som ett frågetecken igen. trots att jag vet vad du vill och allt så blir jag ändå fundersam ibland efter saker som sagts och gjorts från båda hållen. jag är en ordningsmänniska som behöver veta saker, allt detta gör mig förvirrad. lycklig,ledsen och förvirrad. men lite insikt har jag iallafall kommit till, jag har förstått vad jag gjort för fel, och tro mig det är en hel del. det är verkligen något jag är beredd att ändra på, för när man förstår vad som är fel har man kommit en väldig bit. jag gör ju vad som helst för att få det tillbaka, patetisk är jag, i know. haha. men jag tror samtidigt är detta en bra sak. ne det vet jag. att komma ifrån allt ansvar o allt, varann. mogna på varsitt håll på något sätt. två år är så lång tid nu. så jag försöker övertala mig själv att detta är nyttigt. men jag vill ju bara en sak tyvärr. men jag står maktlös nu. vad som händer får ödet avgöra. vi kanske blir vänner och det blir jättebra, inte vänner alls, eller något helt annat. men vem vet?

slutfilosoferat för dagen, eller nja natten. bloggen är så bra att ha så man få ur sig saker. hoppas ni inte orkade läsa allt det där patetiska bara. haha.



puss o godnatt
/MesEms