emslindholm

är det inte konstigt ändå, hur man ena sekunden kan må ganska bra, för att nästa sekund bryta ihop. jag är väldigt sårbar nu har jag märkt. det kan räcka med en så simpel grej som att strandstolen ramlar av min cykel för att få mig att bryta ihop. jag är ganska ny till hela den här grejen, hur man mår efter ett sånt här uppbrott så jag vet inte hur man förväntas må egentligen.. känner mig så konstig dock. Jag gråter inte så mycket längre, någon gång om dagen kanske. Men jag känner mig mest helt tom inombords. och för vissa låter det säkert jättedumt, jag har ju så mycket kvar. och ja det är jag väl medveten om att jag har, jag har vänner+familj som jag älskar över allt annat. Men förut var ju mitt liv helt komplett, jag hade finaste pojkvännen, bästa vännerna och underbaraste familjen. Jag har kvar 2 av dessa viktiga saker, det är jag sjukt glad över. Men jag har liksom förlorat min andra pusselbit, jag är inte komplett längre. Jag vill bara må bra direkt och jag har spenderat mina senaste 2 veckor med att låtsas må bra. Men det gör jag inte. Förlåt. Jag vet ju inte ens hur det känns att må bra längre, men saknaden ekar i mitt tomma hjärta och det känns som att en sten trycker över mitt bröst. Jag som bara önskade mig lycka, med dig. Jag har ju iallafall börjat förstå nu, att du inte kan vara tillsammans med mig just nu. Men jag vill inte!!! Jag vill inte.. Jag mår inte bra utan dig, eller jo ibland gör jag det, när jag inte tänker på dig. Men när du tar över mina tankar faller jag ihop igen, jag klarar inte av livet utan dig vid min sida. ska det vara så svårt att förstå?! Men jag förstår dig, jag respekterar dig. Du behöver klara ut saker, fine. Jag ska försöka leva mitt liv, utan dig, med dig. jag vet inte. du är ju min vän. förstår inte mig på mig själv ibland, det enda jag vill är att ha dig, trots att det gör mig ledsen nu. Eller både ledsen och glad. jag blir lycklig av att prata med dig, tills tanken slår mig att du inte är min. to bad for me. det går inte en dag förbi utan att jag tänker på oss och önskar vårt gamla liv tillbaka.

Men vi får se hur detta blir. jag vet inte. ska sluta klaga mer nu. det är inte ens synd om mig jag vet. förlåt att ni får läsa mitt gnäll. Jag har börjat tro på ödet så vi får se var ödet tar oss. Tack alla solstrålar för att ni finns där för mig, hoppas jag någon dag kan återgälda detta till er.

ps. till maja om du läser detta, vill jag bara säga att jag är glad att vi står varann så nära igen.
I LOVE YOU. E+M

and do not forget that i love all of you, my friends hih :} puss emma