my life
ibland undrar jag vad som är fel på mig. är typ bipolär eller något. (läs psykologi så förstår ni) dagen kan börja jättebra och jag kan gå omkring och va lycklig som fan. sen helt plötsligt, utan anledning så känns det som att allt faller. jag bara sitter där med musik i öronen och stirrar ner i bordet helt apatiskt. negativa tankar snurrar runt innuti mig och jag får tillochmed gå ut för att samla mig och torka tårarna. sen vänder allt helt plötsligt också det utan anledning och allt känns genast mycket lättare och jag är lycklig igen. vad händer med mig?
skolan. nu räcker det. jag orkar inte mer, jag vill inget hellre än att hoppa av. men som nina sa så får vi försöka klara detta, tillsammans. jag vet att det inte bara är jag som känner såhär, långt ifrån. men jag har försökt och försökt och nu bryr jag inte mig längre om skolan, är helt likgiltig. och det skrämmer mig som fan. var är den überseriösa emma som faktiskt bryr sig om skolan, får mvg på nästan allt och vg på resten. kom tillbaaaka jag saknar dig smarta emma ;D
oh it tears me up
i try to hold on but it hurts too much
i try to forgive but it's not enough, to make it all okay
